Bildredigeringsskolan 14 (JPEG vs. RAW)

av Daniel Nordling

Allt fler tågfotografer använder idag digitalkameror, dessa har som bekant många fördelar och kan i vissa situationer till och med ge ett bättre resultat än fotografering med film (jag tänker då kanske framförallt på fotografering i blandljus). Men på framför allt ett område är film fortfarande helt överlägset dagens digitalkameror, det är förmågan att återge stora konstraster i bilden.

Det stora problemet är att högdagrarna (de ljusa partierna i bilden) lätt bränns ut, dvs. förlorar all information och blir helt vita (vilket vanligen ser ganska trist ut). Vi kan här se en likhet med överexponerad diafilm, med den skillnaden att film ofta är bättre på att återge färginformationen i högdagrarna. Av detta skäl är det ofta en bra idé att exponera efter högdagrarna, många digitalkameror kan dessutom visa vilka delar av bilden som blev överexponerade (använd den). Tänk på att vi alltid kan göra en mörk bild ljusare i datorn, men vi kan aldrig i efterhand få tillbaka informationen i de utbrända högdagrarna.

I vissa situationer är det dock inte möjligt att helt undvika överexponerade högdagrar, om vi inte vill att skuggorna skall gro igen fullständigt. I dessa situationer drabbas vi även av de begränsningar som finns i JPEG-formatet, se Bildredigeringsskolan 10 (Hur stor är en bild?) för en djupare beskrivning. I korthet är problemet dels filformatets begränsade färgdjup (8 bitar per färg) och dels att JPEG-komprimeringen tar bort mycket av informationen i de djupa skuggorna, detta gör att resultatet när vi gör bilden ljusare i datorn inte alltid blir som vi hade tänkt oss. Vi är helt enkelt tvungna att kompromissa med bildkvaliteten, som i detta exempel fotograferat i kraftigt motljus.

Bilden har påtagligt stora kontraster, himlen är helt vit (kraftigt överexponerad). Då har jag ändå använt alla mina kunskaper i ett försök att få ut det mesta möjliga av bilden, bl.a. minskad kontrast, justerad ljushet och upplättade skuggor.

De som skannar film känner säkert igen problemet med ett begränsat färgdjup, av detta skäl erbjuder därför de flesta skannrar oss möjligheten att läsa in bilden med fler än 8 bitar per färg (vanligen 12, 14 eller 16 bitar). Detta har jag tidigare tagit upp i Bildredigeringsskolan 9 (Hur får man ut det mesta möjliga av sin skanner?).

Tänk om vi hade haft liknande möjligheter i vår digitalkamera?

Faktum är att många digitalkameror faktiskt har denna möjlighet, det brukar kallas för rå-format (varje tillverkare har sin egen beteckning, t.ex. CRW, NEF eller RAW). Förutom att rå-formatet ger oss tillgång till sensorns hela färgdjup (vanligen 12 bitar per färg), slipper vi även ifrån den förstörande JPEG komprimeringen. De främsta nackdelarna med rå-formatet är att bildfilerna tar mer plats på minneskortet och att vi måste "framkalla" bilderna i datorn innan vi kan använda dem.

Det är alltså samma exponering som föregående bild, där hade jag dock använt den i CRW-filen inbäddade JPEG-bilden istället. Skillnaden är som synes mycket påtaglig, vi kan se att himlen faktiskt är lite gråmulen och vi fick även tillbaka konturerna i tunnelbanevagnens sidor och tak. All denna information hade kameran faktiskt lyckats fånga, men varit tvungen att kasta bort för att få in bilden i JPEG-formatet.

Rå-formatet ger oss även en del andra fördelar som jag kanske får tillfälle att ta upp i en senare lektion, möjligheten att ändra bildens vitbalans i efterhand är värd att nämnas. För mig är rå-formatet helt oumbärligt av de skäl som jag beskriver i denna lektion, och jag hoppas att även ni har fått upp ögonen för dess möjligheter.

Avslutningsvis för den som undrar, vissa digitalkameror har möjligheten att spara bilderna i TIFF-format istället för JPEG. Detta är dock inte så användbart som vi först kan förledas att tro, detta då vi fortfarande har samma begränsade färgdjup som i JPEG-formatet (8 bitar per färg). Vi slipper naturligtvis ifrån "skadorna" som JPEG-komprimeringen ger upphov till, men i gengälld blir bildfilen väldigt stor (nästan tre gånger större än motsvarande rå-format bild). I praktiken har vi därför inte så mycket nytta av TIFF-formatet i digitalkameran, vilket även kameratillverkarna verkar ha upptäckt då denna möjlighet börjar blir allt ovanligare i nya kameror.


daniel@nordling.nu