Bildredigeringsskolan 11 (Varför är mina bilder blå?)

av Daniel Nordling
I denna lite snabbt hopknåpade lektion skall jag försöka förklara några faktorer som påverkar färgupplevelsen hos inlästa bilder.

De flesta av oss känner säkert till att ljusets färg (även kallat färgtemperatur) varierar. Tydligast kanske skillnaden mellan ljuset inomhus (glödlampor) och riktigt dagsljus (solen) är. Den som försöker fotografera inomhus lär sig fort att vi behöver blixt eller särskild inomhusfilm för att bilderna inte skall bli kraftigt rödstick. Detta beror på att vanlig färgfilm är anpassad för direkt solljus, färgtemperatur 5500 K, och att glödlampor har en färgtemperatur på 2900 K. På samma sätt är det lätt hänt att vi får blåstick i bilderna, om vi fotograferar under en klarblå himmel (färgtemperatur 10 000 K).

Vad vi kanske inte känner till är att även bildskärmar kan ha olika färgtemperatur. Detta beror på att man i olika kulturer har varierande uppfattning av vad som är normalt dagsljus. I Japan, där man måste ha en ständigt blå himmel, vill man att bildskärmens färgtemperatur skall vara 9300 K. Eftersom de flesta bildskärmar är tillverkade av Japanska företag brukar det även vara fabriksinställningen.

Men i Europa och USA (där vi tydligen har mer moln) anses 6500 K vara den korrekta färgtemperaturen för en bildskärm. Detta är även mer eller mindre standard för de flesta bildbehandlingsprogram och skannrar. Ok, så vad är problemet?

I bilden ovan finns tre grå rutor, den i mitten skall vara helt neutral när bildskärmen är inställd på 6500 K. Rutan till vänster har ett blåstick och rutan till höger ett gulstick.

Om nu er bildskärm istället är inställd på 9300 K, kommer rutan i mitten att få ett tydligt blåstick (och det är rutan till höger som är neutral). Detta innebär att alla bilder som visas på er skärm kommer att upplevas som överdrivet blå.

Med ledning av detta kan vi se att det är ganska meningslöst att göra några färgjusteringar på våra inlästa bilder om vi inte först har ställt in vår bildskärm korrekt. Detta eftersom bilden ändå kommer att se annorlunda ut på betraktarens bildskärm.

Nu hoppas jag att alla kontrollerar färginställningen på sin bildskärm, och sätter inställningen färg/color till 6500 K (på vissa bildskärmar kan det istället stå sRGB). När vi ändå skruvar på bildskärmens inställningar skall vi passa på att ställa in ljus och kontrast korrekt.

Bilden ovan symboliserar bildskärmens hela tonskala från svart till vitt i 17 steg, minst 16 bör gå att urskilja, annars behöver bildskärmen justeras (det är viktigare att kunna urskilja alla ljusa rutor än de mörka). Rutan längst till vänster är det svartaste (nivå 0) och rutan längst till höger är det vitaste (nivå 255) som bildskärmen kan återge. Börja med att skruva upp kontrast (symbol halvmåne) maximalt, ljustera sedan ljusstyrkan (symbol sol) så att vi nätt och jämt kan se skillnad på de två rutorna längst till vänster (den första rutan är helt svart och skall vara så mörk som möjligt). Om ljuset från bildskärmen känns för starkt kan vi därefter minska kontrasten något.

Ok, men bilden har fortfarande blåstick efter att jag har ställt in bildskärmen?

Om vi förutsätter att originalbilden (filmen) inte har något färgstick är den mest troliga orsaken att vitpunkten inte är korrekt satt. (Med vitpunkt menar vi de bildpunkter där Röd, Grön och Blå alla har värdet 255.) De flesta bildläsare bestämmer vitpunkt genom att belysa sin sensor utan film. Men då de verkligt vita partierna i bilden bestäms av filmbasen (som inte är helt transparent) innebär det i praktiken att det ofta blir lite fel. Genom att låta bildredigeringsprogrammet sätta vitpunkten till de ljusaste partierna i bilden blir vi av med det färgstick som kommer sig av att filmbasen inte är helt transparent. Enklast korrigerar vi detta genom att använda funktionen Autonivåer/Auto levels i bildredigeringsprogrammet.

Mer att läsa om färgkorrigering finns i Bildredigeringsskolan 7 (Kurvor mot färgstick).


daniel@nordling.nu