Bildredigeringsskolan 8 (Hur man läser in (skannar) diabilder).

av Daniel Nordling
För att läsa in (skanna) diabilder behöver man ha tillgång till en bildläsare (skanner) som är speciellt utrustad för detta.

Bildläsare för hemmabruk brukar delas in i två huvudtyper, flatbädds- eller filmskanner.

Flatbäddsskannrar fungerar i princip som en kopieringsapparat och är i första hand avsedda för inläsning av information från ett papper (ritning, trycksak, fotokopia etc.). Man lägger originalet på en glasskiva som belyses och avläses från undersidan.

Detta innebär att original som behöver genomlysas (negativ eller dia) inte kan läsas in. För att komma runt detta utrustas flatbäddsskannrar men en anordning för att även kunna belysa originalet från ovansidan. Den enklaste (och kanske sämsta) varianten består av en spegel som gör att även ovansidan av originalet belyses av lampan på undersidan. Mer avancerade (och bättre) varianter utrustar skannern med en lampa i locket (s.k. dialock) som används vid inläsningen av original som behöver genomlysas. Även ytterligare varianter förekommer. En fördel för flatbäddsskannrar med dialock är att de ibland kan läsa in större filmformat än småbild, kan vara något att tänka på om har (äldre) negativ i mellanformat (6x6, 6x7, 6x9 etc.). Se dock upp med billigare flatbäddsskannrar, de är ofta begränsade till småbildsformat.

Filmskannrar å andra sidan är, som namnet anger, uteslutande avsedda för inläsning av film (negativ och dia). Dessa håller i allmänhet högre kvalitet på inläsningen än flatbäddsskannrar, framförallt är det förmågan att få fram detaljer i mörka partier som skiljer. Se även Bildredigeringsskolan 1 (Underexponerade bilder, vad göra?). Filmskannrar är vanligen begränsade till småbildsformat (eller APS med tillsatser) men det finns även filmskannrar som klarar mellanformat (tyvärr är de oftast mycket dyra).

Om vi gör en jämförelse i praktiken kan resultatet se ut så här. Inläsningen har skett med samma skannerprogram (VueScan) och i bildläsarens maximala upplösning, därefter har bilden reducerats/beskurits till visningsstorlek (inga bildförbättrande åtgärder har använts).

Epson 1250 Photo Epson 1250 Photo
Epson 1250 Photo (nypris c:a 1,500 kr), en enklare flatbäddsskanner med fototillsats med maximalt 1200 DPI upplösning.

HP PhotoSmart Scanner HP PhotoSmart Scanner
HP PhotoSmart Scanner (nypris c:a 5,000 kr), en filmskanner med maximalt 2400 DPI upplösning.

Nikon LS-40 Coolscan IV ED Nikon LS-40 Coolscan IV ED
Nikon LS-40 Coolscan IV ED (nypris c:a 9,000 kr), en filmskanner för fotoentusiasten med maximalt 2900 DPI upplösning.

Canon CanoScan FS-4000US Canon CanoScan FS-4000US
Canon CanoScan FS-4000US (nypris c:a 9,000 kr), en professionell filmskanner med maximalt 4000 DPI upplösning.

Skillnaderna framgår ganska tydligt. Den enkla skannern har mycket brus (ränder) i bilden, den dyraste kan återge mest detaljer i bildens mörka partier.

När man väljer skanner för inläsning av film är det kanske två faktorer som är avgörande. Optisk upplösning (anges i DPI) och färgdjup (anges i bitar).

Den optiska upplösningen avgör hur stor den inlästa bilden blir, och därmed hur mycket detaljer vi får. Färgdjupet bestämmer hur stort kontrastomfång som kan hanteras, och därmed hur mycket vi kan få fram i mörka områden.

För seriös inläsning av diabilder rekommenderar jag en optisk upplösning på minst 2400 dpi och ett färgdjup på minst 10 bitar per färg (=30 bitar), vilket råkar vara vad min förra skanner (HP PhotoSmart) klarar.

Skall bilderna i första hand användas för visning på skärm eller utskrift på bläckstråleskrivare kan man klara sig med en optisk upplösning på 1200 dpi (då skulle det även gå få bilderna i tryck med en storlek på c:a 14 x 9 cm).

Allt detta gäller om man vill läsa in bilderna själv, men det finns även ett tredje alternativ: Låt fotolabbet läsa in bilderna åt dig vid framkallningen, för en dryg hundralapp erbjuder många fotolabb inläsning av bilder på cd-rom. Kvaliteten är kanske inte alltid är så lysande, men det går att få användbara bilder om man lägger lite tid på att fixa till dem med ett bildredigeringsprogram.

Bilden föreställer SJ S1 1923 med Årgångståget under Järnvägsmuseidagen den 8 september 2001 och är inläst av Linkopia (Expert).


daniel@nordling.nu