Kvällsbilder

På denna sida har jag samlat några bilder som har varit publicerade i SJK:s diskussionsforum Postvagnen under rubriken Kvällsbild.

Detta skulle kunna ha varit en bildgåta, på den tiden linjenummren betydde något hos SL, men idag är det ingen som lyfter på ögonbrynen när man ser linje 29 på Farstagrenen.

Jag har nästan gett upp min väntan, men så spricker molntäcket upp och jag får en bild. Den nedgående solen och de dramatiska molnen lyfter den annars ganska ordinära bilden av X10:orna på väg ned i tunneln under Riddarholmen.

Ibland brukar jag promenera från Stockholm C till Gamla Stan efter jobbet, den täta trafiken på den sk. Getingmidjan gör att det alltid finns något att se. Den här dagen var dock trafiken lite väl tät, X2000 tåget till höger (från Köpenhamn) stod vid infartssignalen och väntade på en ledig platform. Inte många meter bakom står pendeltåget till Märsta, och väntar på sin tur.

Fordonen måste inte alltid vara skarpa på alla järnvägsbilder, som exempelvis denna kvällsbild. Riddarfjärdens is kan inte riktigt bestämma sig för om den skall smälta bort eller frysa igen, ett pendeltåg paserar på bron över Söderström den 24 mars 2003.

Det är svårt att ta järnvägsbilder mitt i natten, skall tåget vara skarpt måste det stå still. Ett stativ är också bra att ha, i avsaknad av sådant lade jag kameran direkt på platformen och tog ovanstående bild med självutlösaren.

Solnedgången kan vara både vacker och svår att fotografera, men när man lyckas blir även ett så alldagligt motiv som pendeltåget till Märsta spännande.

På mina järnvägsbilder behöver det inte alltid vara ett tåg med, det finns även andra intressanta motiv. På denna kvällsbild från Ånge kan den skarpögde skönja några godsvagnar i bakgrunden till vänster, men i princip är motivet bara en lek med ljus och skuggor på en sovande bangård i skymningen.

Denna bild är fotograferad precis i solnedgången, Bonnierskrapan och Sabbatsbergs sjukhus slickas av de sista solstrålarna. Nere på bangården har den blå timmen redan inletts.

Att ta kvällsbilder i Norrland på sommaren är egentligen ingen större konst, det är som bekant ljust långt in på kvällarna. På bilden har Tågkompaniets nattåg till Stockholm precis växlats ihop och de sista resenärerna gör sig redo för den långa resan söder ut.

Kvällsbilder i Stockholm på vintern är vanskligt, oftast är himlen täckt av ett grått och trist molntäcke. Men ibland, om man har riktig tur, spricker moltäcket upp och i solnedgången får man då det där riktigt magiska vinterljuset. På den här bilden lyckades jag dessutom få allt att stämma under en av Stockholms Ånglokssällskaps körningar på Värtabanan. (Jag försökte igen dagen där på, men då höll sig molntäcket envist kvar...)

I februari brukar det åter bli ljust nog för fotografering, även om dagarna fortfarande är korta. På bilden är klockan 15:25 om en timme går solen ned, pendeltågets strålkastare ger en effektfullt belysning av tåget till Eskilstuna.

När solen är på väg ned, kan man ibland få till lite kul effekter. Här är det anländande X2000 från Köpenhamn som får fungera som en stor spegel och ge en vacker reflex på Norrströms mörka vatten.

Egentligen skulle denna bild kanske mer passa in under rubriken nattbild. Bilden är tagen sent på kvällen med en enkel pocketkamera (min "alltid-med-kamera", en Olympus my-II) och visar att det inte krävs någon märkvärdig kamera för att ta nattbilder. För att undvika skakningsoskärpa ställde jag kameran på ryggstödet till en parkbänk och använde självutlösaren, det är också nödvändigt att stänga av blixten (den skulle annars ha lurat kameran totalt). Fast det är klart, det går inte att se vilka vagnar tåget bestod av.

När kvällen övergår i natt (eller som här midnatt) blir det lite svårare att fotografera. Vedertagen fotoklokskap säger att man i denna situation skall använda sig av ett stativ, men då jag inte brukar släpa på ett sådant får jag ta till andra knep. Genom att använda största bländaröppning (1,4) och samtidigt luta mig mot en lyktstolpe kunde jag få en hyggligt skarp bild även utan stativ (slutartiden låg runt 1/10 sekund).

De flesta fotografier som jag tar är på något sätt dokumentära. Antingen det är en plats, ett fordon eller en händelse som avbildas. Visst händer det att jag försöker ta mer konstnärliga bilder men de dokumentära är i klar majoritet. När man talar om dokumentärt fotografi ligger frågan om bildmanipulation i dagens digitala värld ofta nära till hands, speciellt om man följer diskussionerna i fotografiska forum. Men vad skall vi kalla ovanstående bild? Jag har själv fotograferat och skannat bilden och kan därför personligen gå i godo för att bilden faktiskt föreställer det som står skrivet. Men om jag inte hade skrivit ut vad bilden föreställer, vad hade vi trott då? Det här inlägget är inte ett klagomål över Connex bristande ommärkning, utan en tankeställare över hur vi arkiverar våra bilder. Hur många av oss är det inte som har omärkta diabilder/negativ liggande, vad händer med dem i framtiden och vad kommer efterföljande entusiaster dra för slutsatser? Utan registering/märkning är det svårt att i efterhand identifiera och datera bilder, det som återstår är mer eller mindre kvalificerade gissningar som lika gärna kan vara felaktiga.

Sommarkväll i Gamla Stan, till gästkajen anländer båtarna i strid ström på jakt efter skummande drycker. Kvar på bron väntar arbetståget envist på sin tur.

Det sägs att ånglok är mer levande än el- och diesellok, denna bild tycker jag är ett tydligt exempel på detta. Loket väser och pyser lite otåligt i väntan på avgång, efter att ha fått törsten släckt av brandkåren i Nyköping.